Ferro red jag på gramanen. Han är så sjukt stark i galoppen och jag orkar inte hålla honom. Då är det bättre att ta den och känna att man faktiskt kan styra hästen. Allt var så himlans enkelt med honom idag. Han brukar inte vara sådär snäll, haha. När han kändes väl genomriden tog jag bort gramanen helt. Fy farao vad fin han var! helt galet. Nu är målet att kunna komma till det läget utan hjälptygeln. Men vi kämpar på.