Dåligt självförtroende är något som jag "lidit" av länge. När jag var mindre visades det inte lika tydligt men nu när jag blivit äldre har den smugit fram mer och mer. 

Folk som träffar mig i stallet märker nog inte av detta lika tydligt som utanför stallet. I stallet ser jag mig som en av de större och "ledare" för de mindre barnen. Å alla mindre barn ser upp på oss som är stora. Då känner jag mig säker, då vågar jag ta lite plats och säga vad jag tycker. Dessutom är stallet en plats där alla mina bästa vänner håller till. Med dem känner jag mig säker.

 

Utan för stallet, i skolan vill säga. Där är jag inte alls lika framåt och vill ta plats. Utan tvärt om, ställer mig gärna i skym undan och vill inte göra min röst hörd. Delar jag med mig av mina åsikter och de andra tycker inte som mej, vem vet.. jag kanske blir utskrattad??......... Kan på rak arm säga att det faktiskt är så i min klass. Tror det för min del är för att jag känner mig osäker med de personerna.